Utah med Sofia var fantastiskt. Så otroligt vackert och annorlunda. Vi kom fram på fredagen och slog upp vårt mögliga tält gjorde en hike i Zion dagen efter. En i Bruce canyon på söndagen och en kort hike i zion på måndagen innan vi for hem. Har aldrig gråtit så mycket över att träffa barnen igen. Två veckor utan att se dem var uppenbarligen för länge. Min fyraåriga tjej kom nedspringandes för trappan och kastade sig i mina armar. Jag grät, hon pussade på mig och klappade mig på ryggen. Igår kom hon fram till mig och gav mig en kram. Allt blir så mycket mer verkligt nu. Att vi ska stå där på flygplatsen och säga hej då. Hur kommer barnen reagera? Jag vet hur jag kommer reagera. Jag är otroligt glad över att åka hem men på samma gång skäms jag över tanken på att lämna dem och göra dem ledsna. På att inte veta när vi ses igen. Rädd för att tappa bandet vi har.