Nu är dagen här, dagen innan jag ska fara hem. Igår hade vi kalas för R som ska fylla 4 , för min värdpappa som fyllt år, och sist men inte minst hej då kalas för mig. Har sagt hej då till hela släkten nu ( de som bor här iallafall ) gråtit och gråtit. Försökt packa , går ganska bra faktiskt. Idag har jag mycket att fixa, mest småsaker men dem kommet ta lite tid. Min värdmamma jag och de tre yngsta barnen ska åka till en strand för att leka och bygga på min bränna nu när jag ska fara hem.. Efter det kommer jag stressa mig igenom några timmar av sista fixande, ganska skönt det så jag inte har tid att stanna upp och tänka. Imorgon kommer vara den värsta dagen i mitt liv. Helt klart. Jag vet inte ens hur jag ska klara upp att gå upp på morgonen. Är konstant nervös och känns som jag ska börja gråta vilken sekund som helst.
Jag är glad att jag ska komma hem, exalterad som fan. Men det är svår att tänka på det nu när jag måste säga hej då till så många människor jag älskar. Det är lite svårt att se glädjen i att jag åker när hela jag är fylld av sorg. Det är svårt för de små förstår inte varför jag åket, R undrar hela tiden varför jag ska åka och vart osv. Ibland när jag åkt iväg en fredag blir hon ledsen och börjar gråta. Därför kan jag inte ens tänka hur hon kommer reagera imorgon. Även fast hon bara är 4 tror jag hon kommer förstå när jag väl går därifrån och lämnar dem kvar på flygplatsen.

Mammi och pappi ❤